Från norr till söder – skillnader i älgjakten

I Suomussalmi startar bilen klockan sju. Det är nästan åttio kilometer till älgmarkerna. I Kangasala skulle vi fortfarande sova gott, för det är bara fyra kilometer till slaktskjulet.

I Kangasala har jaktföreningen cirka 2 500 hektar älgmarker medan Suomussalmi har drygt 40 000 hektar. Antalet personer som deltar i jakten är ungefär det samma, cirka tjugo stycken.

I söder går det att klämma in fyra hundar i jaktområdet medan tolv hundar har gott om svängrum i norr. Som en specialitet i norr kan det i samma område på statsmark också finnas andra jaktlag med hundar.

I Kangasala fördelas hundarna över jaktområdet enligt gjorda observationer, antingen turvis eller fyra i taget. Under morgonsamlingen delas förmiddagens pass ut till skyttarna (kvinnor och män) och vi försöker bevaka viktiga älgstigar. Passkedjan ska vara färdigt utställd runt hundarna när vi kammar igenom såten.

I Suomussalmi skulle älgjakten inte fungera om vi skulle dela ut passen redan tidigt på morgonen. När vi släpper ett tiotal hundar samtidigt för att söka så kan det uppstå skottchanser både här och där inom en 15 kilometers radie. Medan hundarna söker följer skyttarna med hur det hela utvecklar sig, var älgar blir hittade, och handlar därefter.

Upplägget ger både frihet och ansvar

Jaktledarens lagstadgade uppgifter är de samma i hela landet, men han eller hon kan fatta besluten om de praktiska arrangemangen på olika sätt i olika föreningar och under olika förhållanden.

I Kangasala anvisar jaktledaren ett lämpligt pass för varje skytt, visar vid behov jägaren till platsen och repeterar de tillåtna skjutsektorerna.

Suomussalmi är däremot glest bebott och jaktområdena är stora. Där tar sig varje skytt för egen maskin till passet, svarar själv för de tillåtna skjutsektorerna och följer med var hundarna och de övriga personerna befinner sig. Tack vare tekniken är det här görligt. Det enda sättet att öka säkerheten är ju att kunna se på en skärm i realtid var varje hund och person befinner sig.

Jaktledaren bär ansvaret för säkerheten på en jakt, men inom gemensamt avtalade regler går det i ett glest bebott område att ge skyttarna mera ansvar. I norr kan en skytt alltså bära ett större personligt ansvar än i söder.

Koll på läget och lokalkännedom avgörande

I Kangasala skulle modellen med fria pass inte fungera. På ett så litet jaktområde skulle detta skapa ett bilrally och göra det omöjligt att jaga förutseende. Där ser alltså nyckeln till att lyckas ut så här; jaktledaren ställer på förhand ut en tät kedja med skyttar.

I norr krävs det koll på läget och lokalkännedom för att få till en fällning. Det är också viktigt att känna terrängen och veta vilka vägar älgarna väljer eftersom förflyttningarna görs efter eget omdöme. Inte heller i norr urartar jakten till något bilrally eftersom jägarna kan jaga förutseende. Förflyttningarna med bil kan göras behärskat och flera kilometer på förhand. När ett skottläge närmar sig kan de nödvändiga smärre förflyttningarna sedan göras till fots.

I bägge föreningarna är passen markerade i positioneringssystemet, vilket underlättar planeringen av jakten. I Kangasala använder vi främst radiotelefon för kommunikationerna, men i Suomussalmi är avstånden för långa för sådana. Där kommunicerar vi främst med en WhatsApp-grupp där samtliga jaktdeltagare ingår. Kommunicerandet måste ske i realtid för att samtliga ska ha koll på läget.

Säkerheten är en orubblig princip oavsett var jakten äger rum. I norr där både bosättningen och passen är glesa är det lättare att hitta säkra skjutsektorer. I söder blir säkerhetsplaneringen allt mer framträdande eftersom både passen och bebyggelsen är tätare.

Egentligen var det först i södern som jag insåg älgtornens betydelse för säkerheten på en jakt. Skottet är riktat snett neråt marken, jägarna är synliga uppe i tornen och där uppe kan skytten få stöd för skottet. Kulan kan ju flyga i flera kilometer och därför ska älgjakten nära bebyggelse bedrivas med maximalt säkerhetstänk.

Landskapsklyvare och lydnadspoäng

Användningen av hund i vida ödemarker och i bebodda områden är två olika saker. I Suomussalmi är älgtätheten mindre än i Kangasala, och därför är också hundarnas söksträckorna av alldeles olika storleksklasser.

I Kangasala är jaktområdets diameter fyra kilometer och i Suomussalmi 30. I Suomussalmi är det avgörande att hunden söker bra och jobbar uthålligt. Hundarna kan söka i tiotals kilometer – och ändå kamma noll. I Kangasala är det mest bara bekymmer för att området är så begränsat; det är lätt hänt att hunden lämnar jaktområdet. Stor uthållighet är inte heller något plus.

I söder är det särskilt viktigt att hunden lyder eftersom där kan finnas landskapsklyvare som landsvägar och järnvägar, som är farliga för hunden. Det blir ingenting av jakten om hunden passerar passkedjan utan att låta sig fångas in. I norr finns det mera flex, vilket underlättar med uthålliga hundar. I vargmarker blir det livsviktigt att hunden och föraren samarbetar väl. Detta gäller för hela landet.

I Suomussalmi kan det redan i början av oktober finnas tjugo centimeter snö. Det här utgör en väsentlig skillnad mellan norr och söder. När vägarna är igensnöade når jägarna inte passen annat än med jeep eller skidor, och jakt över stora arealer blir krävande. För hundarna når snön i värsta fall upp till magen redan i oktober även om folk i söder inte har sett till minsta lilla snöflinga. På ett stort område är det dessutom svårare att uppskatta storleken på älgbeståndet. Samtidigt understryks behovet av att fälla de lämpligaste älgarna med tanke på stammens struktur.

Den friare jaktmodellen i norr kan passa bättre för somliga jägare medan andra föredrar den tydliga strukturen på jaktdagarna i söder, och de lugna förflyttningarna. I norr är mina egna jaktdagar ofta så hektiska att jag inte hinner äta matsäck förrän i mörkret på hemvägen!

Visst finns det skillnader mellan nord och syd, men i verkligheten kan det också vara tvärtom; också i norr kan jakten vara begränsad till små jaktområden. Varje förening fungerar på sitt sätt, oavsett var i landet den befinner sig. De här praktiska skillnaderna gör älgjakten till en jakt med stor variationsbredd på olika håll i landet.

Du läsare, har du erfarenheter av jaktliga skillnader på olika håll i landet? Berätta i kommentarsfältet!